Ja, det var ett tag sedan jag skrev här, men ärligt talat så har jag inte orkat.

Har fått min "mapp" nu. Mappen med papperna som psykologer och socialsekreterare har skrivit. Jävligt svårt att läsa skiten må jag säga, men en sak är jag imponerad av. Att jag lyckats förtränga så mycket (minnen som jag i och för sig ramlade in i än en gång när jag läste skiten). Människan är otroligt stark och att man kan gömma sådanna här hemska och jobbiga saker så långt in i hjärnans yttersta vrå, det är amazing. Men kanske inte bra? För vem vet, det kanske kommer tillbaka en dag, jobbigare än någonsin. Det kan ingen säga.

Sitter och skriver ett arbete om LVU. I religion, ja. Min frågeställning är: Är det moraliskt rätt att omhänderta barn med LVU?

 Alltså om det är rätt att socialen i stort sätt kan ta över vårdnaden om ett barn. Har hänt att de gjort så jävla fel med den här skiten. Att de omhändertagit barn som egentligen inte behövt det. Där föräldrarna bara kämpat för att få hjälp för att deras son/dotter tex haft adhd eller liknande. Så blir de omhändertagna och föräldrarna står utan makt, utan en chans att kunna göra något. Och inte fan mår de barnen bra av det.

Men sen finns det ju tvärtom-exempel också. Som med mig. Jag skulle egentligen ha behövt blivit omhändertagen några år tidigare. LVU gav dock socialen (och mig) en hjälp på traven för utan denna underbara lagen så skulle de inte kunnat ha hjälpt mig på detta sättet.

Bra och dåliga sidor finns det när det gäller det mesta. Det är en svår fråga men enligt mig är det helt självklart egentligen. Ja, det är moraliskt rätt att omhänderta barn med LVU! (att lagen behöver en upprustning hör inte till den moraliska delen.)

kram

Här http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article4507201.ab kan man läsa:

"Regeringen skärper krav för vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin. Högsta tillåtna väntetid blir 30 dagar mot 90 i dag. Landsting som inte når målen får inga garantipengar från staten.

– Vi vill få kommuner och landsting att anstränga sig lite utöver det vanliga, förklarar socialminister Göran Hägglund (KD) för Sveriges Radios Ekoredaktion.

Bakom skärpningen ligger en förhoppning om att barn och unga ska kunna få snabbare behandling."

Måste säga att det är på tiden, och att det är bra att landstingen får lite press på sig att hålla tidsplanen. Hoppas på fler sådanna här beslut, och att psykvården i Sverige ska få mer resurser! För det behövs!

Har tänkt på att väldigt många i min familj/släkt har problem med olika saker.

psykiskt sjuka,

alkoholproblem,

spelberoende,

osv

ibland har man otur men vad gör det? Jag älskar min familj ändå!

Känner ni till programmet Plus? Tror det heter så i alla fall, där de tar upp olika fall då människor rent ut sagt blir blåsta av företag och stat på olika sätt.

Idag kom det upp en sak som jag själv blivit drabbad av. Idioter är vad de är! Jag blev så arg.

Det är så att om målsman till en omyndig person inte betalar tex räkningar som står i barnets namn så får det barnet på sin artonårsdag ett brev hem med skulderna. Skulder som egentligen inte tillhör honom, som han(eller hon) många gånger inte ens visste fanns.

För mig (och exempeltjejen i programmet) berodde detta på att våra "målsmän" alltså mammor var psykiskt sjuka. Hur ska man få en psykiskt sjuk person att betala en räkning när de många gånger knappt kan få sina tankar att gå ihop? Tragiskt.

Det var en kort intervju med en representant från motsatta sida (vet inte om han var från kronofogden eller något landsting). Han fick frågan om han tyckte att det var rimligt att barnen skulle få räkningarna.

Han svarade något i stil med: Jag tycker i alla fall att det är rimligt att föräldrar betalar sina barns räkningar.

RIMLIGT?????? Blev så arg. MIN MAMMA VAR PSYKISKT SJUK OCH HAN SÄGER ATT DET ÄR RIMLIGT ATT HON BETALAR RÄKNINGAR? för helvete hon försökte ta livet av sig. Han skyller på att lagen säger att de måste göra så, men jag lovar er. Skulle kronofogden velat ändra lagen så skulle den ha ändrats. De vill bara ha in sina pengar. Svin. Idioter. Jag fick en sådan räkning för några år sedan (inte när jag var arton, utan när socialen hade "vårdnaden" om mig, specialfall. Men skulle fått det när jag blev arton annars.

Som exempeltjejen i programmet sa: Är det meningen att vi ungdomar ska komma in i ett liv då vi har skulder till kronofogden när vi ska söka bostad och liknande? (ej ordagrant men ni förstår?)

Idiotiska Sverige, jag vill ändra lagen en dag!

Jag vet att det har gått MASSA dagar sen jag sa att jag skulle lägga upp det där minnet som jag anser har påverkat mig. FÖRLÅT! Har i allafall tänkt på det och bestämt mig för ett, av många!

Det handlar om psykologer. Gick hos några av Malmös bästa barn och ungdomspsykologer, och just denna gången så sa de något som fick mig att bryta ihop. De hade missförstått allt allt allt och vad jag fick veta var att jag skulle spendera ett tag på barnpsyk. Härligt. Jag, som inte ens behövde det, fick en av de väldigt få platser på psyk som tusentals andra verkligen skulle mått bra av att få. Orättvisa i dess värsta form, den helt komplett idiotiska.

Jag kastade en bok i kärringens huvud (har kvar boken) och stormade ut från rummet. Fan ta henne, tänkte tioåriga jag, fan heller att jag ska dit. Dom har ju inte fattat något.

Jag kom dit i allafall. Och min syn på psykologer, som redan då var kass som fan, blev ännu sämre efter det. Jag vet att många av dem är underbara och hjälper folk på sätt som ingen annan kan, men jag kan bara inte. Jag vet att jag skulle behöva prata med någon idag, få ut allt, men icke. Jag KLARAR INTE AV ATT GÅ TILL EN PSYKOLOG. Bloggen ska bli min psykolog.

Kram,

Jag tror att våra minnen är extremt viktiga för oss och dem vi är som personer. Minnen håller oss ifrån att undvika att göra om misstag, att få ett lyckligt leende en hel dag och att arbeta oss fram igenom livet. Tyvärr kan minnen också få oss att må dåligt. Helst av allt vill jag bara glömma vissa saker men ibland tror jag att det är de hemska minnena som fått mig till den platsen jag är på idag och att de hjälper mig att kämpa vidare.

Har ni något minne, hemskt eller underbart, som ni tror påverkat er och som ni vill dela med er? Skriv i kommentarfältet! Jag skriver mitt minne lite senare ikväll. Kramar i massor

Lite komiskt att mina problem idag är som alla andra artonåringars. Vad ska jag ha på mig och shiiiit jag måste ha nya skor. Okej, allt är inte så ytligt, men vad jag menar är att jag för några år sedan inte skulle ha tänkt så överhuvudtaget.

Sitter som så många andra och pluggar ihjäl mig just nu. Skriva, läsa, lära, minnas. Det är extremt jobbigt ibland, det håller nog mångra mer om. Att dra sig upp alldeles för tidigt, sitta på lektioner hela dagarna och sen komma hem med lika mycket läxor som man gjort i skolan.

Men vet ni vad? Jag tror stenhårt på att det är värt det. Tänk sen, att få jobba med något man älskar (att hjälpa människor, för mig), och leva ett liv man drömt om...   Nu ska jag plugga vidare! Kram.